Kristian von Svensson

Mäster Palm

Sångtexter till albumet Mäster Palm

(av K. Svensson)

Tvärtom

Far min dog när jag än bara var en liten palt

På fattighuset satte de min mor

Syskonen som såldes på auktion spreds överallt

Sen dess är ”hem” där jag mest råkar bo

Jag slavade som inhyst hos en kristen skräddare

Som slog mig och predikade var dag

Och sa att ”världen framstår bara ond för syndare”

Ja, så tänkte han men inte jag

Men jag tog till mig skräddar'ns ord

Om att kläders passform kan göras om

Om mänskorna inte passar dem

Så ändra kläderna, inte tvärtom

Så for jag ut i världen både pank och fågelfri

Min svenska saga tycktes vara all

I Tyskland fann jag så socialdemokrati

Och lärofäderna Marx och Lasalle

Jag tog till mig deras ord

Om att samhällsramar kan göras om

Om mänskorna inte passar dem

Så ändra samhället, inte tvärtom

Jag slängdes ut ur Tyskland och från Danmark har jag flytt

Sen jag börjat min agitation

Nu är jag tillbaka, men med varje hem jag bytt

Stärks jag bara mer i min mission

Så hör min röst och mina ord

Om att samhällsramar kan göras om

Om mänskorna inte passar dem

Så ändra samhället, inte tvärtom

Johanna

Två ungdomar var vi

Två svenskar i exil

Men där slutade var likhet mellan oss

Du är lugn, jag är vild

Där jag brinner är du mild

Men sen vi kom hem igen har bägge fått slåss

Tänk att det redan é

Artonhundraåttitre

Och nio år sen som jag gjorde dig till fru

Under alla dessa år

Är blott dina gråa hår

Det jag lyckats ge dig, ser jag nu

Men Johanna om du såg hur mina ord slår an

Och skär igenom lögner i detta arma land

När mitt nästa tåg betalats, jag skickar allt jag kan

Det svär jag på den framtid som skymtar fram ibland

Bland lyssnarna längst fram

För när jag håller tal

Kommer alltid hundratals

Fack och klubbar bildas jämt där jag drar fram

Och det kommer bara fler

Efter borgarpressens drev

Ändå följer inga pengar med mitt brev

Nej i detta kuvert

Finns det ingenting tyvärr

Som kan ge dig eller barnen någon mat

Jag kan inte ta betalt

Mer än folket klarar av

Mitt stolta snack det ekar på ditt fat

Men Johanna om du såg …

De kallar mig visst än

För ”den galne skräddaren”

Ja, en ensam stolle är jag kanske nu

Men vi ska bli många fler

Och vårt mål är, som du vet

Att ingen ska stå utblottad som du

Åh, Johanna om du såg hur våra ord slår an

Och skär igenom lögner i detta arma land

Jämt ett nytt tåg att betala, men jag skickar allt jag kan

Det svär jag vid vår framtid

Hälsningar, Din August

Min fru Johanna Palm

Stockholmspromenad 1887

Ursäkta? ”Demonstration”?

Nej, bara frisk luft och motion

Men trevligt att Stockholms polis

Också ansluter på detta vis

Till vår lilla promenad

Genom denna vackra stad

Ja, vi följer förbudet

...trots allt

Det kan väl hända att jag satte in en rad

I vårt lilla blad

Om vart jag skulle gå

Och vad klockan skulle vara då

Men se, nu är orkestern här!

Ja, nej, nu hörs inte konstapeln tyvärr

Men kul att ni läser vår tidning då

...trots allt

I finkan

Jag sa att de som styr är köpta allihop

Rädda för sanningar, paroller, strejk och rop

De orden tog mig hit till cellens hårda säng

Ett sätt så gott som nåt att bekräfta min poäng

I golvets plankor syns varje ristat ord

Från de som satt här för allt från stöld till mord

Så ensamt desperata de söker blick

Hos oss som kom och gick

Jag tänder den cigarr de glömt att ta omhand

Ett stilla bloss här i en tid som satts i brand

Jag är inte ensam, jag är just där jag ska va

Mitt i en rörelse som växer da för da

I golvets plankor syns varje ristat ord

Från de som samtiden kastat över bord

Både mina tal och deras vilsna brott

Är svar till samhället på frågor vi aldrig fått

Ja, både mina tal och deras vilsna brott

Tog oss hit, åh Gud vad cigarren smakar gott!

Vägen dit

Har du hört det senaste? Att Palm är här i stan!

Honom hör man om man får en chans

Snacket har ju gått här på bruket hela dan

Fast ingen kunnat läsa det nånstans

För tidningarna vägrar ju ta in nånting såklart

Och ingen kommer hyra ut lokal

Men folk lär ändå komma nu när ryktet tagit fart

Vi får väl ses i skogen då i brist på val!

Skit samma om det regnar så att vägen dit blir hal

Alla här lär ändå dyka upp

Inklusive borgmästare, präst och stadsfiskal

Även om de sistnämnda ger upp

Och snart lommar därifrån i samlad trupp

Ja, överhetspersoner dyker nästan alltid upp

För en chans att mästra Mäster Palm

De brukar ta till orda med uppsyn hos en tupp

Men ryker snart som gubbar utav halm

Ja jävlar i min låda! Kan du tänka tanken ens

Att de vi alltid går och bugar för

Är sådana som Palm ger en känga där det känns

Så vanligt folk kan jubla sen i kör?!

Skit samma om det regnar så att vägen dit blir hal …

Men herr fabrikören kommer inte hålla tal

Han har inte minsta skäl därtill

Han har rätt till tusen röster minst vid varje val

Och får ju därmed alltid som han vill

Men jag ger mig fan på att han ändå tar sig dit

För att stå och lyssna som i smyg

Och se med egna ögon hur de åker på en nit

Som har till jobb att käfta och va dryg

Skit samma om det regnar så att vägen dit försvann

Alla här lär ändå dyka upp

Inträdet är gratis, men försök att om du kan

Köp en tidning av Palm om det går

Det är det han åker runt och lever på

Skit samma om det regnar så att vägen dit blir hal

Alla här lär ändå dyka upp

För vem vill missa borgmästare, präst och stadsfiskal

När deras argument läggs under lupp

Och vi skrattar ut dem sen i samlad trupp?

Med mössan i hand

Bröderna Lundströms tändsticksfabrik

Byggdes av tårar och högar av lik

Käkarna ruttnade, tänder föll ut

När fosfor hann upp en i sänder till slut

För att få jobb där och komma igång

Fick den som ville va säker ta tång

Och bända loss tänder i blödande spott

Så herrarna slapp gnäll i efterskott

Folk stod med mössan i hand

Då chanserna steg

För varje utdragen tand

Att komma in och få kneg

Bröderna Lundströms tändsticksfabrik

Gav jag min ungdom, gav jag min röst

Fast fosfor var utbytt när jag kom dit

Liksom herr Lundströms sätt att bli rik

Säkerhetsstickan har gett han en chans

Att framstå human och bli kvitt konkurrens

Så nu kräver han stopp och förbud

På sån produktion han själv haft förut

Folk står med mössan i hand

Så tacksamma så

Fast det han berikat sig på

Förbjuds för att han nu tjänar därpå

Bröderna Lundströms tändsticksfabrik

Gav jag min ungdom, gav jag min röst

För tystnad från feghet låter så lik

Tystnad från fosfor som nått svalg och bröst

Men så kommer här plötsligt en man

Som säger att det är en tillfällighet

Om herrars intresse och folkets är ett:

Att större är knegarnas enighet

Jag står med min knutna hand

Och hjärtat i brand

Den röst jag haft som försvann

Strömmar nu ur Mäster Palm

När vi ändrat på allting

Att friheten är viktig tycker rikets högre män

Men det ska vara frihet de begriper, och hör sen!

Frihet för sitt företag, ja visst går det an

Men vill du lika rösträtt, ja då ska du se på fan!

Det där kan låta märkligt, sade August Palm

Om borgerskapets bakvända psalm

Fast såna herrar lätt kan förena dessa ting

Så lär det inte låta så när vi ändrat på allting

Herrar liberaler vill så gott i teorin

Men få dem att agera, det är rena utopin

De säger att de gärna vill ha mer demokrati

Men strejkar vi för rösträtt hör man deras ramaskri!

Det där kan låta märkligt, sade August Palm …

Sen finns det de som ärligt slåss för arbetarnas sak

Men likväl fått det hela alldeles fram och bak

De kräver ateism eller duktig nykterhet

Och låter som den värsta moralistisk överhet

Det där kan låta märkligt, sade August Palm

Om intelligensarnas psalm

Fast såna herrar lätt kan förena dessa ting

Så lär det inte låta så när vi ändrat på allting

Mannen i öknen

Det går en liten man genom öknen

Han talar högt om ett förlovat land

Fast brackorna, från pamp till herrskapsfröken

Ser sig kring och allt de ser är sand

De kräver att bli burna runt i bärstol

Och slippa markens hetta mot sin fot

Men under dem går barfota i brännsol

Ett folk som visst vet vad de strävar mot:

De följer alla mannen genom öknen

Han haltar med sin käpp genom öknen

Men orden de hörs klart och tydligt nog

Och skingrar alla hägringar och spöken

Hos de som bär de rika med sitt knog

När fyrtio år har gått ute i öknen

Sen först han krävde rösträtt åt envar

Då kröns till slut med seger hans försök, men

Då har han bara knappt ett halvår kvar

Där han haltar med sin käpp genom öknen

För den som visar vägen genom öknen

Får inte själv nå till förlovat land

Han ger oss budord, tidningar och tusen möten

Men ska stå kvar på flodens andra strand

"Sen lär intelligensarna ta över"

Det varnar han för redan gång på gång

"Som tror de vet vad fotfolket behöver

Fast de själva inte burit vägen lång"

Det hörs han redan ropa ut i öknen

För ska man få ett folk genom öknen

Då fick man ropa högt så jorden skalv

Så klart om framtid bakom nästa krök, men

Också varna för Den Gyllne Kalv

När han dör är han politisk vilde

Och kanske är det vad han alltid var

Det krävdes någon som tillräckligt skilde

Ut sig ifrån alla och envar

För att visa nya vägar ut ur öknen

Det går en liten man genom öknen

Han talar högt om ett förlovat land

När brackorna, från pamp till herrskapsfröken

Ser sig kring och allt de ser är sand

Malmöpromenad 2022

Stenbyster i folkets park

Av varje viktig folkhemspatriark

Ingen föreställer dig

Men där stadshustrappan häver sig

Finns en cykelviadukt

Dränkt i sot och avgaslukt

Den har fått ditt namn

...trots allt

Där samlas varje fredagskväll

En och annan ung klimatrebell

Att de glömt dig, må va hänt

De är ändå ett bättre monument

Än en stenbyst av granit så grå

Som Malmös fåglar skiter på

Ja, det blev nog bättre så

...trots allt